Klockan 03 natten till lördag den 10:e maj gick
slemproppen. Då har jag inte sovit något eftersom
värkarna gjort så ont. Vid 04 hade jag ca 8 minuter
mellan värkarna. Efter ytterliggare en timme i sängen var
det 5 min mellan värkarna och jag klev upp och ringde
förlossningen. De tyckte jag skulle vänta ett par timmar
till hemma och sedan åka in. Jag lade mig i badet en timme
och kunde på så sätt slappna av mellan
värkarna.
Strax efter klockan 7 ringde jag mamma, som skulle
komma och hämta Evelina. Jag spydde upp det jag druckit under
morgonen. Evelina vaknade 7:30, så då satte vi oss
för att äta frukost. Tyvärr fick jag inte
behålla frukosten heller. Vid 8 kom mamma och runt 9
åkte hon med Evelina. Erik ringde sina föräldrar i
Skåne och berättade att det förmodligen var
på gång nu, och sedan packade vi vår
bb-väska.
När klockan passerat 10 satt vi äntligen i
bilen. Jag hade svårt att sitta still, eftersom värkarna
var så kraftiga. De 5 milen till Uppsala var minst sagt en
plåga. Vi kom in vid 11:15 och jag fick sitta med ctg en
stund. Vid klockan 12 kom domen: jag var bara öppen för
ett finger. Vi blev tillsagda att åka hem, eftersom det kunde
ta dagar eller till och med veckor innan förlossningen satte
igång. Det kändes tröstlöst. Jag hade så
vansinnigt ont, och så hade det inte ens börjat! Jag var
dödstrött efter att inte ha fått sova under natten,
så vi bestämde oss för att åka hem och vila
och äta lunch. Väl hemma kunde jag knappt få i mig
någonting, eftersom jag hade långa täta onda
värkar. Kunde inte sitta still under värkarna, utan
flög upp och dansade mig genom dem. Det var 3-4 minuter mellan
värkarna och de höll i sig ca 1:40. Till slut
bestämde vi oss för att det visst hade startat. Erik
ringde förlossningen och vi åkte in igen.
Vid 15-tiden
var vi inne, och de försökte sätta ctg, men eftersom
jag bara inte kunde vara stilla under värkarna gav de upp till
slut. Jag var fortfarande bara öppen 2 cm, men vi blev i alla
fall inskrivna och fick stanna. Det lilla jag lyckades stoppa i mig
till lunch kom upp igen. Mådde illa vid varje värk, och
allt jag försökte få i mig studsade bara. Tog en
dusch när vi kommit till förlossningsrummet. Klockan
17:20 fick jag fem akupunkturnålar i huvudet för att
kunna slappna av bättre mellan värkarna. Jag klarade mig
fortfarande med att dansa och andas genom värkarna. Efter
någon timme kändes det betydligt jobbigare och jag bad
att få sterila kvaddlar. Två barnmorskor kom in och gav
mig två sprutor var i ryggslutet. Aj, vad ont det gjorde!
Fast efteråt kändes det betydligt bättre.
Tyvärr gjorde kvaddlarna så ont att lägga, så
jag klarade inte av att få några på magen, fast
jag egentligen gärna ville. 19:20 var jag öppen 4 cm,
så det gick framåt i alla fall.
Efter ytterliggare
drygt en timme tyckte jag det började bli för jobbigt
igen. Kände av att jag inte fått behålla
någon mat på hela dagen och att jag inte sovit natten
innan. 20:40 fick jag börja andas lustgas samtidigt som
barnmorskan tog bort akupunkturnålarna. Jag låg
på sidan i sängen och kunde slumra till mellan
värkarna, vilket var väldigt skönt. Det jobbiga var
bara att jag ibland missade att börja andas i lustgasmasken
när värkarna kom, så vissa värkar blev utan
smärtlindringen. Klockan 21:10 var jag 6 cm öppen.
Klockan 22:40 kändes värkarna outhärdliga. Jag
spydde hela tiden av smärtan, och kunde inte längre ligga
still och andas lustgas, så jag fick lita till flåset
istället. Kände att vattnet gick. Till slut bad jag att
få EDA. Det tog ett tag innan narkosläkaren kom.
När han äntligen var där kände jag att det
började trycka på något hejdlöst neråt,
men så skulle det kännas enligt barnmorskan. Jag andades
på genom värk efter värk, medan läkaren
förberedde för bedövningen. 23:40 hade läkaren
äntligen lyckats lägga bedövningen, och jag fick
order om att gå och kissa. Vid det här laget var jag
säker på att det var krystvärkar jag hade, och att
det inte var så det skulle kännas under
öppningsskedet. Fick stanna ett par gånger på
väg till toan för att flåsa mig genom
krystvärkar. Hann med ett par värkar till innan jag gav
upp och vände tillbaka till sängen igen, utan
uträttat ärende. Nu tyckte barnmorskorna att de kunde
kolla hur öppen jag var, och mycket riktigt var jag fullt
öppen och kanten helt utplånad, precis som jag trott.
EDAn plockades snabbt bort igen, utan att ha gjort någon
nytta. Jag fick ställa mig på knä mot
sänggaveln och börja krysta. Klockan visade på
midnatt. Efter några värkar började jag känna
mig trött i benen, så jag lade mig på sidan
istället. 00:29 den 11:e maj kom så äntligen Elias
ut, med hjälp av pappa Erik som tog emot. Jag fick direkt upp
honom på min mage. Efter en stund lyfte vi på honom
för att se om det var en pojke eller flicka. En knapp kvart
senare kom moderkakan. Erik fick klippa navelsträngen, medan
Elias fortfarande låg kvar på min mage. Sedan visade de
upp moderkakan med hinnor och allt. Jag syddes lite grann, och
sedan städade barnmorskorna undan efter förlossningen,
höjde ryggstödet på sängen till mig, sa att
jag skulle amma, och så försvann de.
Efter att ha suttit
och myst med Elias i famnen en bra stund kom de in med en
fikabricka till mig och Erik. När vi fikat klart var det dags
för vägning och mätning av Elias, vilket även
det skedde i förlossningssalen. Sedan fick jag ta en dusch
innan vi visades till ett rum på bb. Klockan var närmare
04:30 innan vi kom till bb, och vid det laget var vi bra
trötta alla tre.
Under söndagen vilade vi så mycket
vi kunde, och sedan stannade vi en natt till. Elias hade helt fel
dygnsrytm, så jag fick inte sova något alls, det skulle
ammas ammas och åter ammas. Till slut bad jag en barnmorska
ge honom lite tillägg. Då var klockan ca 04:30, och jag
var minst sagt dödstrött. Elias fick lite tillägg
och vi fick äntligen sova några timmar. Efter lunch
måndagen den 12:e begav vi oss slutligen hemåt med
vår nye lille familjemedlem.
/Maria